Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlåten,’älskade, om Er jag glömde —
Jag glömma syntes — eller ovist fordrat
Hos Er den blick, som hos mig sjelf na slocknat.
Bet var en tanklös synd mot Er, mot Honom.
Pris, pris — men icke fävisk fordrans ord
Bens läppar fylla bör, som skåda fick,
Hvad ingen menniska kan se — och lefva.
Ja, jag var död och se, jag lefver åter —
I tvenne verldar död och åter uppväckt —
I nådens och naturens — och förunnad
En salig blick i herrlighetens rike.»
Och nu på bänken, i kastanjens skugga
Han drog dem ned, de lyssnande, till sig
Och mellan dem, än mildt besvarande
Be trognes tysta, undransfulla blickar,
An emot muren stödd, med slutna ögon,
Liksom att, ostörd af den yttre verlden,
Och söka ord for det, som ord ej måla,
Han talte, endast då afbrytande,
När sådant heligt ord derofvan sjöngs,
Som bjöd de tre att sluta in deri,
Blott då och då de tvenne vågade
Ett ord, en fråga, ett förundrans tecken.
«Böd var jag — andligt. Besto djupare,
Ju mer jag trodde mig på lifvets höjd.
Må de förlåtas, som min villa närde. —
Jag hade namn att lefva — men var död.
minnet af den inres bilder
Om ej sin röst, dock ögonblickets tankar.
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
