Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som oafvändt, förenade i hymner, —
Af hvilka då jag kände mig begripa
De ord, det melos, som mig saliggjorde, —
Mot östern vände sig, der ljusets flod,
Ej bländande och dock oändligt strålfull,
Framvälla sågs i alla färgers pragt,
Dock icke ljusets blott, men kraftens, glädjens;
Och likväl var det så fömimmeliga
Blott ytan, ty det innersta var Herren.
Hans ljus kringflöt de helgas alla grader,
Han var i alla och i Honom alla —v
Han bar, Han lifvade, Han skyddade,
Han närde, saliggjorde alla — gränslöst
I tid, i kraft. — Vi stodo inför Honom,
Och det en tystnad blef i himmelen —
En tystnad af de hymner, hvari lifvet,
Det allgemensamma, det enda lifvet,
Framströmmar såsom bruten, skiftrik mångfald,
Fast enheten står fram som harmoni
De tystnade, ty detta allt i alla
Nu i en enda röst från Orientens
Fördolda innersta gick fram, — men denna
Bar fullheten af all den gudomsskönhet,
Som nyss utandades förspridd och endels,
Och denna rösten rigtad var till mig;
Till mig den talade och sade «gå!
Och vänd med vittnesbördets krona åter!»
Men om än budet: «gå!» mig slog med smärta,
Oändlig tröst dock skänktes i det andra,
I vissheten att en gång återvända.
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>