Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De tvenne Herrans ombud: snillet, makten,
Och öfver hvarje trohetslös, som sjelfviskt
Till sin gör Herrans spira, eller låter
Till jorden henne falla och förtrampas,
Hon bryter utan misskund domens staf.
Hur mången vexling, af förvillelser
Och ånger, gåfvo ren de åtta åren,
Och grunden lades till de gräsligare,
Hvarmed den tid, som komma skall, ses hota;
Hur hafva ej af denna sedda svaghet
De onde väckts att sina hufvud höja,
De bättre skingrats, utan mod och enhet.
När Ludvig löste upp sin faders hus,
Försättande i klostertvång och landsflykt
Den Stores älsklingar och råd — då syntes,
Att mindre makt på honom öfvade
Den stores minne, blodets helga band,
Än misstron, närd af lismares förtal.
När Stephanus, den stolte Bomas Biskop,
Af nya Kejsarn helsades med knäfall
Vid Sanct Remigii portar, och med orden:
•Hel! Hell Välsignad vare Han som kommer
I Herrans namn!» då såg man ren, hur ringa
Han egde kraft, att möta detta välde,
Som ren begynde fatta och begagna
Ett öfversinnligt mörkers lika djupa,
Fast magiskt starka, välde på de svage,
Som väldet af ett öfversinnligt ljus
Sig helgande bevisar på de starke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
