Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med vemod ser den kärleksfulle vise
Den flod, som stundligt stigande ses hota
Frän alla håll att öfverstiga dammen
Kring Carls begynda herrliga plantering.
Med vemod ser han fursteanden Q ettrad
Af oforsonta synders nattdæmoner.
Men högre, helgare, än vemodskänslan,
En annan fyller och hugsvalar hjertat.
Den dolda mask, som djupt i furstesjälen
En änger föder, obetvingelig
Af alla väldets, nöjets, smickrets röster,
Af all en ytlig bots förnedringskonster,
Och fordrar bättring — denna fridlöshet
Bär vittne om den Konung, om det rike,
Som, då dess helighet sig så förklarar,
Väl ock har makt att farorna besegra,
Dem menskoblicken ser så hotfullt samlas.
0 huru djup, hur herrlig är den stämma,
Som genom jordiskt elände predikar,
Allt starkare, ju mera hufvudkällan
Af folkens stigande, af folkens fall,
Som skapad blef att rik välsignelse
1 samfundslifvets alla ådror bringa,
Förgiftad, grumlad, sprider död och krankhet!
Ur dessa moln, så hotande, så svarta,
Slår än en ljungeld, än en väldig stråle
Af eviga men dolda solens ljushaf —
Men detta sken, som då kring jorden flammar
Belyser först dess höjder, thronema —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
