Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men detta dubbla ljus, af jord och himmel,
Som verklig gloria ger åt detta hufvud,
Likt krona öfver klosterskaran höjdt,
Snart drager till sig hednabarnens blickar
Och strålar in från stund till stund i hjertat
En oförstådd men mäktig ström af ljuset,
Hvars vågor svalla i hans eget bröst.
Men kärlek är den nya verld, som väckes
Af ljusets flod till lif i barnens hjertan.
De veta ej, att ens de honom älska,
An mindre, att i honom deras kärlek
Ett högre, osedt mål har sökt och funnit.
De veta ej, att det är deras åsyn,
Som hos den älskade de känslor födde,
Af hvilka återskenet i hans anlet
Bann upp och gaf åt dem sin skatt tillbaka.
Den högsta, menskolifvets kröningstund,
Är, då hon mest sin höghetsdröm förgäter,
Äj — må blott ordet rätt begripas — bön.
När hon i bönens form sin tanke kläder,
Då är ännu hon blott på bönens väg.
Hon vill ännu dock sig — om ej, hon vill dock,
Att något blir en följd af hennes bön;
Så icke, då hon målet hunnit har.
Då står i ljus för henne, hvad hon vill;
Ty ljus ej kommer, förrän hennes vilja
Till Ett försmultit med den Eviges,
Då hon har sett, att allt, hvad eget vore
I hennes bön, ock vore synd och söndring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
