Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D& nu ditt rid jag i ett ämne beder,
Som bör for mig det heligaste vara —
En fråga, oförlåtligt sen, om oron
Och sammanträngda pligters här mig unnat,
Allt från min sena återkomst till klostret,
För ämnen, ens af denna vigt, besinning. —
En ny, förvandlad brödrahär jag finner,
Men du var ständigt denna vexlings vittne.
Du gåfvoraa och andarna har pröfvat. —
Nu tvenne kall vid nya klostret uppstå,
Af helig vigt, och hvar sin man de fordra:
En, väldig att för hedna män predika,
En att de arma barnens bildning leda.
Ju mer jag dessa kallens art begrundar,
Ses deras djup och ansvar helgare.
Mig nämn de männer, dem du vuxna aktar.» —
«Ej tvenne finnas,» —- så genmäler Wala —
«Dock en för begge kallen nog: Ansgarius.»
ADALHARD.
cHvemP — Ej den yngling dock, den veke svärmam,
Som dödligt fattades af Kejsarns död?
Med minnet af den stund, som ock för mig
Var fallets början, denna bild försmälte.
Dock denne ej du menarP»
WALA.
«Hvem för öfngt
Bär samma namnP — Mig veterligen ingen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
