Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, i de yngres väsen ens ej denna;
Men sällsynt, såsom smickrets hyllningsblick
Åt svagheten, är öppen kärleks hyllning
Åt den, hvars misstro re’n de flesta sårat. —
Han thronen hunnit och från den han ordar,
J stegradt fromma talesätt, om vigt en
Af det förbund, som genom, Haralds dop
Beseglas skall, till kyrkans skydd och främjan
Bland Danas folk, ett skydd mot vikjngsvåldet,
Som ständigt djerfvare mot Franken höjes.
Af få han hörs med högt och visadt bifall,
Af andra med en kall, en oviss uppsyn,
Ett halfdoldt löje åt det ringas vigt.
Till dopets helga, akt, som re’n förbidas
Af Harald, hans gemål, hans son och följe,
1 Sanct Albani kyrka, under böner,
Nu Ludvig bjuder sina store uppstå..
Då öppnas än en salens sidoport,
Och af ett praktfullt, qvinligt hof ledsagad,
Inträder Judith. Ej. är lätt att döma,
Om det är mera thronens helga rätt,
Som, bjuder vördnad, eller skönhetsväldet
Och andens makt, som ingen thron behofva.
Yid hennes hulda anblick Ludvig glömmer
Så kronans tyngd som kronans värdighet,
Och ynglingsvarm han ilar mot sin maka,
Förgätande, att nu det Kejsarn är,
Som går offentligt till Gemålens möte.
Hon — mildt erinrande om stundens fordran —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
