Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och minst uti den själ, der tro och kärlek
I offerlågor hvarje tvifvel skärat.
Utur sin blyga väntan munken väckes
Af Walas ord: «Dig frågar Kejsaren,
Om du dig känner äga mod och vilja
Att ordet så bland Dana hedningar?»
En glädjens bäfvan väl af mången tydes
Som någon mindre ren; minutens tystnad,
Som vore den en tvekan och besinning.
En kärleks, nästan ångers känsla saknar
Hos Wala, och han fortfar, mildrande,
Liksom att bana vägen för ett afslag:
«Dig frågas, om du tror dig äga kraft,
Så andlig, som lekamlig — strängt är profvet
Att gå till vilda folk i vilda länder?»
ANSGARIUS.
«Den ärofulla frågan om min vilja
Så grep med segerglädje all min själ,
Att denna glädje må min ursäkt bli,
Om stolthet synes ligga i det ja,
Hvarmed jag ock den andra frågan svarar,
Den om förtroendet tiU min förmåga.
Ej min är kraften. Ordet sjelft ju äger,
Af Herren skänkt, en herrlig segermakt.
Vill Han mig sända, Han mig ock utrustar;
Men sänder mig mitt högmod — jag ju ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
