Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han flyr den lifvakt, som af Kungen bjuds;
Och Björn han tänker: Må; den Hvite visa,
Om han är Gud, sin guddom i beskyddet;
Om ej, må han och hans Apostel falla.
Nu är en midnatt. Nära målet är han.
Den långa skogen öppnar sig. Vid randen
En flodsjö sträcker ut sin blanka isbro.
I den från motsatt fjerran strand sig speglar
Det stolta templet, väldigt, guldbesmyckadt,
Belyst af bål från trenne kullars hjessor.
I skenet vapen glimma, skaror hvimla,
Och deras gny förnimmes doft ur fjerran.
I dag af skördens vågor fältet höljes,
Och mellan dem den blyga floden vandrar.
Der skogens rand då var, en stad nu hvilar,
Och på det rum, der då, vid templets anblick,
Ansgarius korset reste, der ännu
Det höjer sig, och helgon, kungar, hjeltar
Förbida vid dess fot den stora dagen.
Men nu var festvigilian. Hufvudoffret
Skall kronan bli af morgondagens fest.
Då vill Ansgarius träda upp och segra
Med ordets makt — om ej, med trons, som frambär
Naturens högsta offergåfva, lifvet.
Till talets segerkraft, till dödsinseglet,
Med böner natten om han vill sig viga.
Af furans fällda grenar tälten byggas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
