Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då nu i sångens himmelska acoord
Vildt bryter in en stråf, en jordisk stämma,
Ett rop: <mpp! vaknen upp, J sofvande!
Till vapen eller flykt!» — För ropets storm
Försvunno helgedomen och dess folk;
Till furor åter pelarne sig bytte,
Till mossig klippa helga altarbordet;
Och, ryckt ur sömnens armar, Birkaskaran
Vid ropet ilar fram ur gröna lägret
Kring mannen, som i kretsen störtar in,
Och blek, med ord af bäfvan brutna, täljer
Den spejarfärd på sjelfberåd han utfört,
Till Odinstemplet, der från tusen munnar
Han hört Ansgarii ankomst känd och ryktet,
Förstoradt, om den här, som honom skyddar.
Han hört, hur hopp och hotelser i täflan
På honom vänta; hört om blodigt rådslag
Af Diar hviskas: Han skall ej uppträda
På tinget; icke Gudars gård oskära;
Ej hopen vinna med sin tungas trollkonst.
Der nu han står, han falle, eller gripen
Han skänke här sitt blod till gudablot.
«De komma,» så sitt häpna tal han slutar,
«Jag såg dem rycka ut, en blodig krigshär,
De Diar sjelf i spetsen. Snabb som vinden
Jag öfver isen for. — Se der, i randen
Af morgonsoln från templet vapnen glimma.»
Och så det visar sig. Vid tempelstranden
Hinsidan blanka sjön, en sky af folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
