Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Lateranska slottet, i en sal
Med herrlig utsigt hän mot Latiens berg,
Mot Alba, Tusculum och Påfveklippan,
Gregorius vandrar: sällan dock en blick
Åt dessa taflor skänker. Mäter ock
Hans öga då och då Campagnans rymd,
En verld af prakt och strider förr och då,
Och stannar, än på någon tempelbyggnads
Nu korsbekrönta tinnar; följer än
De långa aquæducters lineer; dröjer
Än på Metellas stolta Mausolé,
Än på S:t Pauli praktbasilica, v
Och flyger bort om den, till Ostia,
Liksom att speja, hur den nya stad,
Som efter honom nämnes, växer opp
Och reser sina vallar, sina torn,
Till Bomas skydd mot Saraceners våld —
Dock ej hans tankar följa ögats vägar,
Hans själ är i hans öra. Stum han lyssnar
Till Nuntiens ord, som nyss från hofvens krets
Ländt hem, och nu — kunskaparvärfvet trogen
Med sluga meningar och råd belägger
Hvar vigtig nyhet, aktsam på den ton,
Hvartill Gregorii blick hans mod befogar:
Om han får kasta bort det hycklets sken,
Som vore frågan ock om Christi rike,
Ej blott om Curians. — Mycket att förkunna
Han har, om kyrkans faror, om dess vinster,
Om dess förhoppningar — och dessas vi Ikor;
De dubbla moln, som nu från Orienten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
