Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sin konst han vist i Hadeby och Birka.
Men skicka honom ej till hof — än mindre
Till Biskopar, som Ebbo, Hilduin.
Hans enfald skall den skönsta sak förderfva,
Och helga nätet, honom Petrus gaf,
Man kring hans eget hufvud kasta skall.
GREGORIUS.
Den gamle Wala, som bekant, har stunder
Af hög exaltation — så hög, att Kyrkan
Må stundom säga honom: här står jag,
Ej byggd på känslans moln, men grundad fast
På andlig vishets hälleberg, den vishets,
Som ser och mäter mensklig kraft och svaghet,
Och vet att, sjelf ogenomskådlig, bruka
Vår verid, som brukade vi henne icke,
Att en gång gamla klandret häfvas må:
Att ljusets barn ej äro i sitt slägte
Så visa fullt, som veridens barn i sitt.
NUNTIEN.
Det är om meningen af «lj usets barn,»
Som Wala och consorter vika af,
I fromma stunder, ifrån Kyrkans tydning.
GREGORIUS.
Med en «simplicitas,» som kallas osancta». —
Det var en sådan stund. — Han rigtigt njöt
Af andakten, hvarmed jag lyssna sågs,
Då varmt han skildrade vår Kyrkas läge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
