Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den arme flyr, som sett sin hjord ett rof
För ulfvar — eller, spridd i ödemarken,
Till spillo skänkt åt tusen nya vådor.
Han beder vännens broderliga hjelp —»
Hos Leuderich, som stum tillbakaträdt
Från darrande och bleke bedjarns armar,
En annan darrning, annan blekhet följer
Det första ögonblickets häpnadslåga.
Det vredens, harmens, svikna hoppets är:
«Så går då öfverherdens ord i fyllnad:
««Den lejde herden flyr — ty han är lejd.»»
Det var ej nog, att Herren sjelf förkunnat —
I den hemsökelse, Han komma lät
På denna hjord, som i en annans vingård,
En annans betesmarker slog sig ned —
Hvad Han om hjorden och dess herde dömde,
Om dennes trohet, som så vidt kring norden
Sig prisa låtit — den exempellösa!
Det var ej nog till våra ögons ljus;
Nej, denne herde, flyende i faran,
Skall sjelf sin trohets rätta halt och dom,
Kringvandrande, för verlden uppenbara. —
Så gå! för domen ut! Jag skall ej hindra,
Ej blödsint kasta mig i straffets väg.»
Väl hos den sårade vill ännu smärtan,
Vill djupa känslan af en liden orätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
