Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han går, och nu allena
Med sina tankar blir den döende.
«Ej obegagnad blifve denna stund.
Den kan ett medel ge att an betala
Min skuld till honom — och till Nordens folk.
Jag känner mina krafter ila bort;
Skänk mig, o Gud, ännu en stund af styrka!
Den skall, Du vet det, helgas till Din tjenst.»
Han ringer. Sakta träder in en broder.
ANSGARIUS.
«Låt dörrarna slås upp. Må alla nalkas,
Som vänligt samlat sig att än mig helsa!»
Det sker, och stilla, stumma närma sig
Gesandter, Kyrkans män och Klosterfader,
Men bortom desse, vördnadsfullt, de yngre.
Ej fattar cellen alla.
ANSGARIUS.
«Älskade!
Ett afskedsord, förr’n Herrans hand mig fattar —
Jag ser den, känner den. — Men främst af allt
Ett råd, en bön, i hvars uppfyllande
Mer helig vinning skall åt Norden Skänkas,
An all min brinnande välsignelse —
Om ock så af fullbordan följd, som alstrad
Af kärlek — skulle utan det nedkalla. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
