Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gamla kloka systrarna nu ligga
Med sina kaffepannor ner på djupet,
Saltgröna och förbannade; dock var det
Rätt synd om mången treflig aftonstand.
En evig patience är nn min tillflykt,
När dagens värsta mödor gifva efter,
Och sådant pröfvar också tålamodet.
En bildningsvurm har gripit våra männer,
Som bringar oss rättnu på bara backen.
Ö, kunde jag med lika drift *) arbeta
Emot det onda, som fru Eva för det!
Men lärdomen är ej det enda onda,
Som syndafloden vållar mig och verlden.
Jag medger, att den förra sina fel
Visst ägde; men för mycket är för mycket.
Hur mången skicklig matmor sköljs ej bort,
Och, ack, med henne hundra små talanger!
Dock lefva, utan skryt, ännu de största,
Och nöden vecklar ut hvad än kan fattas.
Min klagan äger fler och större grunder:
Jag talar ej om tvätten; — hvem förstår ej,
Hur torkningen skall gå i sådant väder?
Det är nu också ett välsignadt regn!
Det allravärsta är, att skafferiet
Är något svagt sorteradt, nu då taffel
Skall hållas, och min man representera,
*) Hon synes här anspela på den Rabbinska anekdoten, att Eva, hos
den mot synden stretande oläraktige Adam, med en från kunskapsträdet
lösryckt gren inpräglat öfvertygelsen om kunskapernas värde. V. apud.
Salden. Otia Theolog. p. 607.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
