Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då kom en mäkta svärm af missionärer,
Från hvilket rike, törs jag icke gissa.
De ropte: «Hvilken oförsvarlig lefnad!
«Här fins ju hvarken kyrka eller stat!
«Tron J er ega lof att så på en gång
«Ta för er en lycksalighet, som, tron oss,
«Egentligen är blott ett ideal,
«Ohinneligt och knappt benalkeligt? —
«Fort ur naturens råhet! foren krig,
«Och skaffen hop åt er ett fosterland,
«Att dö och lefva för; arméer, lagar,
»Caserner, brottslingar och domare,
«Att lif och vexelspänning måtte uppstå!
«Vi äro de, som offra våra krafter
«Till edert väl, och efter dagens möda
«Vi fordra hälften knappt af edra dun
«Att hvila på.» — Och de begynte verka,
Och göra nytta alldeles odrägligt.
Man lättare kan drömma, än beskrifva
Allt det besatta, löjliga, gemena,
Som de bedrefvo; — snart var oskulden
Och kärleken och glädjen landsförvisad,
Och samhällsordningen i bästa flor,
I bästa krusflor, som man önska kan.
«Jo», tänkte jag, «Ni är just vackra foglar,»
Der gömd i lagern tigande jag satt,
Och genom drägten af de granna fjädrar
Lät ögat djerft intränga; — ty jag märkte
Skenbarligen, att kärnan var — en korp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
