Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett vet jag endast: verlden är förvandlad.
Ser jag till modren upp, sä irrar hastigt
Min blick &t sidan; närmare till henne
Jag känner mig, och ack, likväl sä fjerran.
Ser jag på systrarna — hvem har väl kastat
Ett flor emellan dem och mig? Ej mera
Jag leka kan, som de, med ord och allt
Och byta ut med dem den minsta tanke,
Som genom hjernan far. Likt källans vatten
Sä klart, men fattigt deras lif mig synes.
Jag vet, att mer jag äger, — är, än de,
Och dock — förunderliga känsla 1 rör sig
En tagg i hjertat, när pä dem jag tänker.
Till honom flyr min hela verld tillsamman;
O, broderbildens sista drag försvunno,
Förädlade till brudgummens och herrens.
I honom jord och himmel, lif och dröm
Till en försmälta, en — hur vill han nämnas?
Förtjusande, förskräcklig, och dock min.
Jag såg ett åskmoln stå, af dödar fullt,
Men pä dess hjessa soln, ett haf af lif;
Hvem skulle segra, såg jag icke. Herrlig
Dock synen var. Jag ryste, men jag njöt
Och nu — med dunkla vingar sväfvar qvalet
Derinne kring min älsklings läger; talar
I brutna ord än smärtans språk, än glädjens.
Den nya stjernan irrar bakom strömoln
Att ej, förhastad, blända mer, än glädja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
