Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af Amaranther
Flätas åt’bruden
Drottningakronan;
Lefvande offerkärl,
Blommorna, höja
Hyllande Nardus;
Vishetens lifsträd
made och egenkärleken rigtade.— O dygd! antingen är du ett
tomt ord, och du finnes blott i fantasiens rike, eller ock är
just fantasiens rike, scenen, ditt hem. O sanning! med dig
förhåller det sig ungefär sammalunda. Icke blott, att dessa
bräder äro en tunn is, der man öfvar sig i försigtighet mot
förförelsens vådor, och från hvilka man således med så mycket
säkrare lugn utgår i det allmänna lefvernet; utan äfven att
detta tingens seende på nära håll, denna ögonskenliga
öfverty-gelse, att allt blott är skal, att silfver och guld blott äro
papper, att den ädlaste själs manifestationer blott äro ord, att,
säger jag, upphäfvandet af dimman, som förvillar den aflägsna
åskådaren, gör aktören till den egentligaste vise; man ser ju
ofta nog ädle spelare, som på allt vis bemöda sig att äfven
förskaffa skådaren denna blick. Tänkom oss en sådan ädel
man, som i sin kungaskrud störtar fram för den ännu
ouppdragna ridåen, föreställande en oväntad och af sjelfva
direktionen okänd Prolog, temligen så:
«Här är jag och så grann jag blir i pjesen!
Det är egentligen i tredje akten
Som, efter smakens och författarns dom,
Jag skulle först framträda. Såsom vanligt
Man ärnat gradvis drifva upp intresset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
