- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 2. Noachs ark i två våningar /
119

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Strösand till Tionde och Elfte Arktalen.

nobel (efter en stunds sjelfbeskådning).

Hyggligt Lejonl vacker kung för djursamlingen! —
Kommer att skämmas lite, när skogarna och bergen återse honom!
— Allongeperuken sitter som en blåntotte kring den förlästa
hjessan; i ådrorna flyter vattsoppa, och huru många
konskribe-rade skulle dricka sig tappre af märgen, blygs man att tänka
på; svansen, hyænernas skräck, nu en passabel flugsmälla! Men
hvad skall det också bli af? Idel grönsaker, min aversion! det
forgiftiga salta köttet, hvarpå man dricker sig vattsoten; och för
att ändtligen en gång i veckan blifva bjuden på litet färskt
vid det tarfliga menniskobordet, måste man försaka sitt
konun-gasinne, foga sig i de lärda dårskaperna, läsa humaniora, och ändå
se huru fru Haikal räknar bitarne och suckar! Och här stryka
omkring mig mina infödda naturliga undersåtare, gjorda af idel
färskt kött, göra sig säkra, äro näsvisa till råga och reta de
fleste af mina konungsliga passioner. Nå, nå, noch leben die
Götter. — Kunde visserligen hafva gjort rent hus ifrån början,
men då betog mig det gemena vädret allt courage, och hvad
skulle hafva blifvit af mitt rike och min framtida bergning?
En regent bör minst förhasta sig. Har eljest en gås oplockad
med fader Noach. Visade sig från första stunden något
ogenerad. Så är det, när menniskor se, att en konung behöfver
dem. — Professorn är visst icke för fet; ler likväl hans
lekamen ibland rätt vänligt emot mig, såsom en blomma emot
biet, isynnerhet då inspirationen vidgar hans gestalt och sätter
en viss couleur på hans kinder. Men nu är han i brädet och
jag ligger på mitt Elba, matt, höflig och hoppfull; låter bilda *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:16:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/2/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free