Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellan menniskans och djurens slägten
Befastad är’; när dessa millioner,
Hvars fäder, lemnade till egen svaghet
Och obeslutsamhet, i skogar* irrat,
Förutan samband, bildnings första vilkor,
Och derfor evigt stått på samma punkt;
När dessa, säger jag, i frid med menskan
Och med sitt öde och med hela verlden,
Den allmänna kulturens frukter spisa, —
I mån, förstår sig, af en hvars natur, —
Då är jag mer, än viss, att ingen dödlig
Med större fröjd skall höra Japhets namn
Af tacksamma fast ludna bröst välsignas,
An just densamma hulda Arisisa,
Som nu så lätt och fritt med hoppet leker.
HAIKAL.
Än Haikal dåP — ack, hon blir ung på nytt,
När hon i spiltan tittar in, och ser
Fru Ringros sitta med sitt barn på knä
Och lära det en matmors första pligter!
JAPHET.
Min mor, låt skämtet hvila än en tid.
Mig bryr det dock ej; den är icke kallad
Till något stort, som ej förmår att bära
Det glada löjets lätta martyrkrona. —
Nu frågas endast, om det konvenerar,
Att bägge festerna till en förknippas?
HAIKAL.
Rätt gerna, alltför gerna, Japhet lille!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
