Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvi nya under, Gud, då än de gamla
Så svagt, så dunkelt af vårt inre fattas?
Men hvi förundras öfver Herrens verk?
Den helga stafven liknar ju naturen:
En obegriplig kraft i begge verkar,
Och bringar fram oändligt nya skatter,
Af hvilka kanske ej en tusendel
Till vårt begrepp, vår blick, vår nytta hinna.
1 vida riken, ännu ej beträdda
Af menskospår, ha snart i tjugu sekler
Naturgenerationer kommit, gått,
Bredt ut sin skönhet blott för solens blickar,
Spridt sina vällukter för vindarne,
Gett rika jorden sina frukter åter;
. I bergens, hafvens sköte skatter mogna,
Dit menskoblick ej hunnit, ej skall hinna.
Hvad är det mera? Hvi skall menskan tro,
Att allt, hvad ägas, vetas kan, är gjordt
För henne? O, det bästa vi ju äge,
Det bästa vete vi, då fromt vi tro,
Att allt hvad Han har gjort är godt. — Må gerna
Min helga staf ur blommans purpurkalk
Tre spiror eller strålar skjuta fram:
Det är en helig syn, det känner jag;
Skall mer jag känna? — Kanske står en ängel,
En vetandets Cherub nu vid min sida,
Och läser andaktsfull de djupa orden,
Som blott för honom tecknades —
JAPHET8 köst (utanför).
Ma mére;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
