Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med gränslös utsigt; dunkla lunder bjödo
Sin fogelsång och skugga; helsans källa
Sprang upp for den försmäktande — du ler
Och menar: det är poesi; rätt gerna.
Blott skada är, att den så matt betecknar
Hur rik, hur skön, hur En den verlden var.
Liksom när vid en svindel allt omkring dig
I svarta slöjor höljs, tills friska drycken
Dig väcker och på nytt ger färg åt verlden,
Så ock, när ordets källa drickes, faller
Ännu ett dunstigt flor från tingens anlet,
Och i ett högre solsken alla färger
Så klarna, att man ser hur allt är ett,
Hur allting i det hela har sitt lif,
Och detta sitt i Honom; hur naturen,
Den sinnliga, är blott ett brokigt chiffer
För hvad i Ordet oförklädt sig visar.
JAPHET.
Du talar långt.
SBM.
Då kom ännu ett tecken
Ur än ett högre språk, ur undrens språk,
Hvars clav du fåfängt söker i naturen.
JAPHET.
Jag aldrig sökt en sådan.
SEM.
Så jag stod
Mer andaktsfull än någonsin, och då —
JAPHET.
Kom kanske än ett under?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
