Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya värdighet, hvartill vi lyftats,
Hvad innebär den, om ej nya pligter?
Hvad äskar den, om icke skärpta blickar
Få kosan, dit försynens finger pekar?
Hvart pekar det? Ur molnet, der det framgår,
Hörs något, likasom en röst, som yttrar:
«Af grace I ären vordne det I ären;
«Er tacksamhet det tillhör nu att tillse,
«Att andra fylla upp det rum I lemnat,
«Att intet språng i varelsernas kedja
«Anklagar er och mig, — nog för den vise!»
Och det var nog för mig. Hur långt vi skridit,
Jag och de mina, på vår mödas stråt
Till vårt forlofvade förädlingsland;
Hvad rätt vi ha att sluta oss till kretsen
Af dem, som hyllande slå ring kring Noach
Och helsa honom bildningsverldens urfar;
Det ville vi vid samma fest bevisa,
Det fordrar dagens värdighet — och vår.
SEM.
Må rådet decidera, om jag irrar,
Då detta syns mig löjligt — Japhet! Japhet!*)
Hvad gör du der?
JAPHET.
Förlåt; mitt forskningsnit
Går kanske någon gång på orätt bana.
*) Åter ett vanligt drag af vår författares fortroende till läsarens
gissningsförmåga! Öfverflödigt hade väl icke varit att här i en parentes
gifva en vink, hamledes Japhet på ett tyst och grannlaga sätt söker
upplysning, huruvida och hvartill den der förlåten kan vara nödig. U. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
