Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skämt för sig; skulle ej fantasien äfven ur din belägenhet kunna
taga sig de grannaste anledningar till tröst P Om nu troheten,
tillgifvenhetens evinnerliga fästande vid ett föremål, är ett
nödvändigt och vackert drag hos melancholiska karakterer, hvad
hindrar dig att tro på en slags evighet i tingen, som ligger
fördold bakom vexlingamas synvilla? att i det varma hjerta,
som hvarje gång kommer dig till möte, just lefver samma ande,
Öfver hvars bortgång du sörjer? Det är en förhärdad
mjältsjuka, om du ej vill öfvertyga dig, att med sådan mildhet
blif-vit sörjdt äfven för dig; och hvad fattas då i din sällhet,
besynnerlige?
PHENIX.
Herre tack, att du vill ömma
För de plågor, som mig tära.
Jag vill slumra, jag vill drömma,
Att min kärleks mål är nära,
Att de älskade, som fly,
Upp i nästa slägte gry.
(Han drar sig tillbaka.)
NOACH.
Ja gör man det. — Stackars karl!
Se så, jag tror att min lilla skärf i festens offerkista skall
blifva lika smaklig, som öfverraskande. Jag vill tillika unna
mig den lilla skadefröjden att låta dem erinras, att redan för
några månader sedan inträffade en kanske större anledning till
fest. Till åren är jag dock icke för gammal «Än äro mina
känslor unga och ännu ny min bildningskraft. Än kan jag, fast
med möda, hinna mor Haikal i dess raska gång, (Sempronius *),
*) Om denna Sempronius, egentligen kråkslägtets urfader, af Japhet
utnämnd till Phenix i survivance, och af hans elever redan hedrad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
