Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur mig det heldre lockar känslans tårar,
Att örat låna till den rika forsen
Af vetande och yttring, som här brusar.
Ej flodens döda sång, ej vindens suckar
I knutar eller träd, mig så förnöjer,
Som detta medvetsfulla surrande.
Väl äro tungomålen mångahanda,
Men En är andan: nobel vinningslystnad
Och blygsam ambition. Af detta virrvarr
En enda röst solennt sig sammangjuter,
Och den, som öron har att höra, hörer:
«En gång, om icke förr, blir allting godt;
«Då skola menniskan och Apan kyssas; —
«En björn ge vacker fot vid fridens altar; —
«En corps af snillen lägga sig att sofva,
«Då den till åsnan sagt: sköt våra partes!
«Och hon har «Handen» gett till underpant; —
«Då skall åt bocken ej blott trädgårdsskötseln
«Men mången vingård lemnas; oxen tröska
«Med ständigt oläst mun den goda säden.»
O, sälla tid! skall någon lefva upp dig?
Är väl försynen — hoppoms det — betänkt på
Att lämpa efter samma plan sin åtgärd?
Jag undrar hur naturen blir härefter?
Kan man med trygghet motse en förbättring
I allmänna affärernas förvaltning?
MisstrÖstom ej; men i sin viljas visshet
En pant hvar enskild äge, att han kan!
RÖSTER FRÅN ALLA HÅLL.
Nu kan jag, herr professor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
