Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till allt har konsten lo£ ty skönheten
1 konsten ligger, ej i skönhet konsten.
Det ämnet tål en egen dialog;
Men nn till saken: klippan har ett sköte,
Och i det skötet ligger — gissa hvem? —
AKISISA.
Det ser mig nt liksom en klippans unge,
En mosshöljd sten. Kanhända är det skönt;
Nog är det konstigt
JAPH8T.
Det är Urhistorien. —
N& vakna Nalle, gif dig fram och talal —
Det är Tit Phenix metamorphoserad,
En fabeltid till urkundstid förvandlad.
Vår Brann %tog sig med nöje rolen,
Så snart han hörde, frågan var om sofva.
I vilddjurs hudar är han vårdslöst klädd;
Orakad är hans kind; i högra handen
Han bär en påk af En, och på dem begge
Oklippta naglar, — detestabelt rå,
Barbariskt skick han affectera skulle,
Hvartill han röjer afundsvärda anlag.
Men nu han tycks fatalieraa försofva.
Han skulle tala ord i samma ända:
Naturljud, plumpt artikulerade. —
Hur geraa sjelf hans role jag förde ut,
Ty, heter det, man skall ej väcka björnen;
Och hastigt väckt han liknar ock ett barn,
Ostyrig och konfus han ser ej för sig. —
Jag ville, såsom sagdt, sjelf blifva björn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
