Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natura är jemt det segaste man känner;
Ja om, som en habil poet har yttrat,
Du tar natura, en oren bit, på gaffeln
Och kastar genom fönstret ut, så kommer
Hon genom skorsten springande tillbaka *).
Kom icke Nobel med det galna infall,
Att urtidsroln bort spelas af Hans Nåd,
Och att dess öfvergång i hjeltetiden
Betecknas borde så, att denna sista
Den förra tärde upp med hull och hår,
Hvarvid han, Nobel, syntes rätt benägen
Att sjelf symbolisera hjelteåldern —
Men jag har tänkt mig saken annorlunda.
Hur, mins jag icke rätt; vi få väl se. —
Musik! musik! vi somna något hvar.
(Nu börjar en Symfoni, som af brist på passande
notstilar måste transponeras i ord:)
Tänk om allt vore en fabel, hvad man kallar verklighet!
eller kan någon säga hvar gränsen ligger? Ligger ej i
symbolerna mer sanning än i de arma förståndsresultaterna? Äro
de menniskopåfund, och är deras uppkomst och vexling mindre
nödvändig, än naturfenomenernas? Ar ej fabeln verldsmusiken,
hvartill sedan historien är satt såsom ord, att den må vara
cantabel för hund och katt? Lefver fabeln ej oupphörligt och
lyser såsom stjernhimmel, fastän osynlig för de lärda
Astronomerna, som med rökande stickbloss vilja söka och undersöka
honom? Men i stället hafva de ju röken, och af den kunna de
bilda allt hvad de önska, isynnerhet sinnebilder, sitt sinnes bilder.
Men hurra för Japhet, ty han vet allt!
*) Naturam expeUas furca, tamen nsque reenrrit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
