Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På skalden, som sig vill i ditt beröm berimma.
Min mun är full af lof, som aldrig ända tar,
Att jag af valets qval de flesta ämnen spar.
Din ära är så stor, din huldhet är så allmän,
Att den som prisar dig, han tröskar ej på halmen.
NOACH.
Jag har ju knappt dig sett alltsen du kom om bord.
HANS nåd.
Men jag dig redan sjöng der hemma i vår Nord,
En Nord, dock sjelf så full af stora fjäll och minnen,
Till råga proppad så af jern och hjeltesinnen,
Att mången icke vet, hvart han sig vända skall. —
Här ser du mig dock sist af kreaturen all;
Ett hedersrum, ty se: jag har den rara heder
Att lägga segerns krans för dagens hjelte neder.
(Han nedlägger den.)
Jag är det år, som nu uti kalendern står,
Märkvärdigast af år bland eder lefnads år.
(Noach gör en tacksamhetsnick åt Japhet.)
JAPHET.
Det diktades af honom sjelf, och vittnar
I allmänhet hur långt vi hafva kommit.
Ni skulle honom hört för fjorton dar sen —
Så nitet skänker vingar åt förmågan.
NOACH.
Hvad är det för en tropp, som öfver scenen ränner,
Med böcker under arm?
JAPHET.
Låt se, om jag dem känner.
Ack, det är Greker visst. De bära från Byzans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
