Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de i Haikals krans en lysande stjernblomma. Japhet
gör leende och med nedslagna ögon en compliment
mot fonden. Ormuzd vinkar med myrtenqvisten, och
från molnen komma bevingade och uppföre berget
obevingade figurer. Vid altaret räcka de hvarandra
kanden. Straxt utslå äfcen på dessa de vackraste
vingar och de återsväfva med de älskade mot himlen.)
NOACH.
Men hvad i Herrans namn skall allt det der betyda?
Japhet? (håller handen för pannan).
Ja, om jag minnes. Det syftar på upplysningen. Det
vill säga, tror jag, att när menniskoma en gång — eller —
denna symboliska eklärering har lyckats bättre än jag beräknat.
Jag kunde poetiskt säga, att en slags gemensam dröm
utarbetar och fullbordar mina något ofullständigare idéer.
NOACH.
Du vill passera, att ha gjort det der?
JAPHET.
För första gången sväfvar någonting oredigt för mitt
minne. Jag kan verkligen icke erinra mig, att alla de der
anstalterna äro af mig föranstaltade. — Men hvadan skulle de
då vara? Ack, jag tanklöse! Jag tror ju en försyn, och kan
icke neka möjligheten och lämpligheten af dess manifestationer
vid vissa högtidliga tillfällen. — O, ett ljus uppgår för mig*
(Han framträder högtidligt.)
O himmelska försyn! allt jag förstår och vördar:
Ditt finger peka täcks på bildningsnitets skördar,
Upprinnande en dag af frön, som såddes här.
O, hvad du lönar rikt det ljufvaste besvär.
Fast sjelf den makt du är, som verksamt handen räcker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
