Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID PROFESSOREN DOCT. GUSTAF KNÖS’ GRAF1.
Deo 19 Dec. 1828.
f ridens ånde, hugsvalande kraft från sällare verldar,
Stjerna i sorgernas natt, klippa i lidelsens storm!
Du, som förvandlar mörker i ljus och klagan i hymner,
Alltforsonande frid, verldsöfvervinnande Tro!
Sänk i vårt hjerta dig ned och öppna vårt öga, ty smärtan
Söker att villa vår blick, hotar att fängsla vår kraft.
O huru vacklar ej hjertat; det vill hugsvalelse njuta,
Vet, att finnas den skall; jäfvas af känslornas rop:
Högt de klaga mot Ödets dom, de klaga, att natten,
Grafvens omätliga natt, röfvar hvad ljuset tillhör,
Härjar snille och vishet och dygd och mannaårs styrka,
Härjar det ädlaste lif långt innan aftonen kom,
Binder den varmaste hand och qväfver den renaste låga,
Byter i tröstlöst hem kärlekens gladaste bo.
O du som mörker i ljus förvandlar och klagan i lofsång,
Alltförklarande Hopp, verldsöfvervinnande Tro!
Du, hvilken lifvet ju var i det hjerta, som evigt har stannat,
Fly med hans ande ej bort, dröj och dig gjut i vår själ;
Lär oss att Ödet förstå, att fatta det hjerta, i hvilket
Jordens modlösa sorg evigt en främling ju var.
Salige! icke af sångens lof din ära bevaras,
Minnets gloria fritt gjutes i tusende bröst
Kring ditt älskade namn, der en gång kärleken skref det
Så med oplånelig stil, som du oss tecknat i ditt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
