Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID PROFESSOREN OCH BEBLIOTHEKARIEN M. M.
PEHR FABIAN ATTRIVILLII GRAF.
Den 24 Nov. 1829.
Stormen går fram genom lagrarnes skog; den heliga lunden
Glesnar allt mera och mer; dess länge flätade grenar
Lösas och sörjande stå dess spridda, ensliga kronor. —
Sorgen ej glömmer sin jordiska rätt att häpna, att klaga:
«Hvi öfver oss dessa hopade slag? — Den härjande makten
«Unnar ej mera den frid, att tårarna stanne, att trösten,
ccAlstrad af tiden, oss skänke på nytt försonande gåfvor.»
Icke af tiden han föds, den sanna, den eviga trösten,
Ej han med skänkernas glans gäckar de sörjandes kraft.
Sorg och Tröst — i sanningens verld ej tvenne de äro,
Der de försmälta till ett, Andakt är enhetens namn.
Denne tillbedjande lyss till alla ord ifrån himlen,
Hörda i åskornas slag, eller i harpornas sång. —
Afven i dag han förnimmer en röst från eviga landen,
Högt den talar och klart om de rättfärdiges lön.
Full af betydelse nu det himmelska allvarets stämma
Talar om kraft och om lugn ned till en yrande tid. —
Här, i vishetens hem, ej blott af dödliges läppar
Dunkelt för dödliges slägt tydes den Eviges råd;
Här Han ofta förklarar sig sjelf; de fromme förstå det,
Åldern lyssnar i bön, ungdomen stannar och hör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
