Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hör den och klagar dock ej — hon gläds åt dess saliga maning,
Hörer det döendes röst vittna om det, som ej dör.
Glad hon blickar dit upp, när en röst, lik himmelens thordön,
Ned i den jublande fröjd ropar till menniskors barn
Högt Midsommarens text: Allt kött är hö och dess
godhet
Är såsom blomstrets — i går prunkande, vissnadt i
dag. —
Blomstret förvissnar — men Herrans Ord evinner-
ligt blifver!
Kronan af texten är det — det hennes glädje och lugn.
Ordet, som först i begynnelsen var när Gudi allena,
Ordet som väsendet är djupt i all vexlande form,
Ordet, som blir, då himmel och jord förgås och förnyas,
Ordet är anden af Gud, Ordet allt lefvandes lif.
Äfven till oss har sänkt sig en stark, en väckande stämma,
Hämmat den lekande fröjd, manat till känslornas strid.
Ty såsom himmel och jord i dödens heliga stunder
Fordra en hvar sin del, hittills försmälta till Ett,
Så äfven höja himmel och jord i stridande rigtning,
Än vid en skakande syn djupt i vårt hjérta sitt språk.
Hvilken har ratt? — så frågar blott den, som söker af jorden,
Tiden och glömskan en tröst, ej den odödlige värd.
Här vid den ynglings syn, som bleknad lyftes nr vågen,
Äfven i främlingens bröst ilagar det jordiska högt:
Var han ej blomstrande, hoppfull och god och älskad af alla,
Vännernas mönster och ljus, lärarnes älskling éch hopp?
Lofrade tiden åt honom ej ge de lyckliges dagar?
G af han åt tiden ej sjelf löften af rikaste halt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
