Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stiger ej botande upp mot folkens högsta besittning
Åter ett nytt barbari, smyckadt af bildningens namn,
Varfvar sig härar med lättaste konst — det myndiggör
barnen —
Störtar med barnslig nyck Gndar och afgudar ned,
Ställer pä dagens altaren upp nyglänsande bilder,
Bjuder med hädande nit verlden till dyrkan och tro!
Ovist träder dock mången i strid mot därliga nitet,
Skrämd af nyhetens sken, dyrkande häfden i allt.
Fritt må kämpa ett gammalt, ett nytt, om svikande irrsken,
Går blott det eviga sjelft renadt ur striderna fram. —
Så i en fäviskt ifrande kamp om klassiska ålderns
Bildande rätt eller makt dubbel är irringens art
Rom, af ödet bestämdt att fram under tidernas vexling
Välden af skiftande art sluta förenta i sig,
Öfvar af ålder sin skönaste makt, själsodlingens räddning,
Ädelt försonande så blodiga skuldernas mängd.
När icke vapnen mer, ej visa och hugstora viljan
Ländernas lydnad ooh skatt vann och behöll i sin hand,
Grep det sjunkande Rom, med djerfhet, ökad af vådan,
Än i sitt jordiska fall spiran i andarnes verld
Dubbelvälde det öfvar ännu, med underbar sjelfstrid,
Skapande bojor och natt — räddande frihet och ljus.
S& från det nyare Rom — en medeltid hämmad i loppet —
Nu, som för tusende år, sprides förförarens röst.
Hoppfull han ser, huru slägtet stolt, sjelfvillande famlar,
Kallar sitt mörker \jus, frihet sitt glänsande ok;
Ser, att ju mera de ädlare band sig lösa och falla,
Stundar för bidande svek lyckliga vinningars dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
