Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försynen nemligen så lagat,
Att ortens skräck, en varg, den länge re’n man jagat,
I största trångmål nu (slikt händer kanske än),
Sin väg till kyrkan tog, men greps af — den och den.
Ansenlig tidrymd är se*n dess forlupen,
Men än vid porten ser man offrets bild,
Med blicken, fastän själlös, ännu vild,
Och hålet efter själen syns i strupen. —
Men mäster Urian, af skadan vis,
Att sig en annan gång emot förluster trygga,
Beslöt, att när härnäst han går att kyrka bygga,
Han vill i förhand taga ut sitt pris.
Så ofta sedan dess en varg i kyrka går,
Han tager på sig huden af ett får.
Ser Urian ulfven ock, ej denna räds en fara:
Ty mästaren nog vet sin vinning af att — spara.
Köln. Der Dombau.
Tyskland försöker att dyrka sig sjelf. — För heliga Tyskland
Offre en hvar hvad ännu honom det helgaste var.
Glömme den ene sitt Bom, den andre glömme sin Bibel,
Bäcke sig, ofvan om dem, handen till fosterländsk ed
Tempel att bygga, dock ej åt en Gud — o nej, åt ett
högre:
Tysklands ära och glans tillhör den prunkande vård.
Skymtar väl häri på nytt en menniskoälskande dårskap,
Hoppas förlika till fred strider af djupaste grund? —
Statens och vetandets män! utan tro — om ej på er vishet —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
