Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den öppnas. Snart till gästfri härd
Är riddarn helsad af dess gråa värd:
«0 Eoland! främst jag må ej glömma,
«Att helga välkomst-bägarn tömma;
ccTill denna borg ej nånsin lände än
«En högre efterlängtad vän!»
Nu dörren öppnas. — Starke Eoland, blunda!
Nej, blicka upp! — Se Hildegunda,
All Eheingaus krona! — O, du har sett nog,
Du frälsad är: Angelicas minne dog,
Och dessa bojor, som din ande höllo
I dunkla band, till stoft förbrända folio.
Nu dagarna som sälla timmar ila,
Af känslor blifva ord, och orden ed,
Och fästning, firad efter riddarsed.
Dock kort är fröjden. Hjelten får ej hvila,
Han måste slita stundens rosenband,
Om räddning ropas från det helga land,
Ee*n öfversvämmadt af prophetens skaror.
Upp, Eoland! flyg till segrar och till faror.
irEn enda kyss, min Hildegunda än!
«Som segrare du helsar mig igen.»
Han är borta. O hur byter
Hela verlden nu sin färg,
Hösten kommer, stormen ryter,
Öfver dalar, öfver berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
