Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Hjeltens fall jag tvangs att skåda,
ccO, att sjelf jag falla fått!
»Hvarför räddas för att båda
»Hulda mön dess bittra lott?
»Fader! brud! mitt ord förlåten,
«När den höge J begråten.»
Hos riddar Kurt på Frankenstein bedröfvad
Satt tappre Koland. När från Eabas fält
Han bars — ej dödad, men bedöfvad
Af slagets tyngd — till vapenbrodrens tält,
Var segren vunnen re’n. Straxt hemåt vänder
Hvar riddare i fröjd från frälsta länder.
Men Eoland, höljd af sår oeh kraftlös än,
Till Frankenstein ledsagas af sin vän,
Att der de spilda krafter återvinna
Och räddad återges åt sin huldinna.
O långa, långa dagar! fåfängt kläda
Sig berg och dal på nytt i vårens skrud,
Ej fäglaröster hjeltehjertat gläda,
Han vill blott rösten, blicken af sin brud;
Och matt ännu, han räcker vännen handen:
»Haf tack, o Kurt! — Jag kan ej lida branden
»Af längtans eld. Till henne vill jag gå,
»Af hennes blick att helsans fullhet få.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
