Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För brutna eders, sviken kärleks minnen
Ej gifs på vida jorden bot, ej frid;
Till grafven dragas Konrads alla sinnen,
Förbi är nöjenas och flärdens tid.
Han allt vill gifva, göra, till försoning
Åt ångren — Ye! den skänker ej försköning.
Den yttre verldens dom sig muta låter*.
Sjelf helga Rom för guld beviljar nåd,
Men i hans h jer t a än Maria gråter;
Som blodigt spöke lurar der hans dåd.
Förgäfves ock, — all skuld att undanrödja,
Ses klosterborg sig öfver grafven höja.
Nej, cclif for lif!» — Så i hans hjerta skallar
En stämma — ej bestickelig som Roms.
Det är rättfärdighetens röst, som kallar
En outplånad syndaskuld till doms.
Dock ej må straffet ges af egna händer,
Det vinkar honom bort till löftets länder.
Hrån Marias graf till helga grafven,
Den inre rösten bjudit honom fly;
Till Jorsala han ilar öfver hafven,
Der qvalet döfvas skall af vapnens gny,
Tills fyllda äro strängt beskärda öden
Och friden vunnen i den vunna döden.
Med stränga prof i Templets tappra orden
Han viges in: han stiger grad från grad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
