Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gick att hvarje furste helsa, som sin röst till valet gaf.
Furstarne af Köln och Mainz stodo främst bland dessa,
Som den helga tyska kronan fäst på Richards hjessa.
Så var då sörjdt för landets lugn och frid;
Men djupt i Gutas själ till hopplös strid
Snart växte hjertats hittills stilla oro,
De trenne månaderna gångna voro,
De fyra nu — och dock han synes ej —
De fem — Är han ej kommen än? — O nej!
«Han fallen är. På blodbestänkta fälten
«Hvar hvilar, obekant, ojordad, hjelten!»
Hvad vill den granna tropp, som nalkas der
Till borgens portar, och så stolt begär,
Att låtas in? — Det är Germaniens fana.
Och han med hjelmen krönt? — Hvem skall ej ana,
Att det kung Richard är? — Låt porten opp,
Gref Philip! — Vida högre än ditt hopp
Besökets mening är. O, höjd af ära!
Kung Richard går att Gutas hand begära.
Dock snart med sjunket mod han återbär
Den skönas svar: «En själens sjukdom tär
• «Min helsa och mitt lif. Jag kan blott gråta,
«Ej älska. Ädel konung skall förlåta
«Ett svar, som bär kanhända stolthets sken;
«Dess grund dock lika ödmjuk är, som ren.
<(Hvi skulle jag med mina sorger störa
«Ett lif, som bör millioner lyckliggöra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
