Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se! öfver sjunkande stadens vall nu reser sig ensam
Mångtornsmyckad och stolt Romerska Dömen i sky.
Sann och målande bild af den stora katoliska kyrkan,
Tryckande allt uti stoft, ensam att herrska och ses.
Men vid dess sida’ock här ett tempel åt friade Ordet
Står utan pomp, utan flärd, heligt for tanke och tro.
Tilläte andans tro en dyrkan åt rum och reliker,
Icke for vallfart gafs skönare, helgare ort.
Här befrielsens ord blef sagdt af store Martinus,
Ordet, en evig protest höjd emot menniskodikt:
«Kan jag af skrift och förnuft ej öfverbevisas om irring,
«Stånde hvart jota, jag sagt! Amen! så hjelpe mig Gud!»
S p e i e r.
Det skönaste af Tysklands sköna tempel,
Och dock det naknaste! — Ej alltid så,
Men Gallien velat låta oss förstå,
Med ett till varning lysande exempel,
Hur det allt skönt och heligt akta vill.
Så länge det ej än hör Gallien till.
Den vackraste minnesvården.
Hvi stannar väktaren och visar stum
Dit ned mot golfvet på den gråa stenen
Med ingen skrift? Är det ett heligt rum? —
«Väl påfven ej canoniserat benen,
«Som gömmas under den; dock Tyskland bär,
«Så länge hjertan slå för hjeltesinnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
