Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När snart ifrån den låga trånga bana,
Dit leende Thalia na oss samlat,
Vi träda ut, och under blåa hvalfvet,
Som famnar Skaparns vida skådebana,
Vi blicka längtande mot spelets hjelte,
Den väna vår — o, må han fridfull nalkas
I hoppets färg, hugsvalande med skänker
Långt rikare än alla menskogåfvor.
Ty honom gafs en spira, mäktigare
Än nödens gissel. — Med sin herrskarstaf
Han rör vid luften, och dess stormar tystna,
Han rör vid vattnet och dess bojor brista,
Och skeppens svanor, hvitbevingade,
Erån fjerr an stränder räddningsgåfvor bringa;
Han rör vid molnen, och välsignelsen
I rika skurar stiger ned till fälten;
Han rör vid jorden — ur dess porer springa
I hoppets grönska, nya skördars löften:
Men främst han rör vid glädjelösa hjertan —
Och mod, förtröstan, sällhet återvända.
Den nyss af tårar skumma blicken klarnar
Och ser i allt, i agan som i glädjen,
Den samma Eadrens kärlek uppenbarad.
Ja, hoppets ande, väckt i allas hjertan
Af vårens intåg, skall ock tillgift vinna
Åt oss, som valde konstens lek till förbön
Eör arma bröder, säll, om den kan skänka
o
At dem ett bröd — åt Er en nöjets stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
