Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL ÅKET 1857.
Oppna ditt öga, du nyfödda år! — När åter det slutes —
När uppå tidernas flod du sänks i evighetshafvet —
Hvad har du sett, med tårar af qval, med tårar af glädje?
Hvilka äro de änglar af ljus, de andar af mörker,
Dem din irrande blick nu söker i morgonens gryning,
Dem ditt lyssnande öra hör kringsväfva din vagga,
Köjda i sånger af vexlande art, af hopp och af bäfvan,
Hymner af himmelsk frid, bland röster af villande tjusning?
Lyss! — för det spejande örat snart de täflande chörer,
Mängda ännu, sig skilja, och klart ur kämpande sorlet
Lossad, en hvar sig sluter till ett i ton och i anda.
Trenne chörer lösa sig så. I hvarje gemensam
Sjunges dock frihetens lof och bönen om frihetens seger.
Bojor och band skola falla till stoft. Men frihetens mening
Söndrar sig vidt såsom himmel och jord. — 1 starkaste chören
Enheten finnes till namnet allen. Hvar bedjande hemligt
Tänker blott sig, och i frihetens skänk, anropad för alla,
Egen befrielse ser, betryggad allen i de mångas;
Tänker: »falla ej fördomens band från tusendes skuldra —
«Fördomens, kallade trons och samvetets, pligtens och
lagens —
«0, då de falla ej heller från min; allmännelig frihet
»Skanke och värne åt mig en väg till sällhet och ära!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
