Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHOREN. (c A JET AN.)
Sägen hvad skole vi nu begynna,
Sedan de mäktige hvila från striden,
Ljufligt att skingra stundernas tomhet,
Fylla den långa oändliga tiden?
Något bör menniskan frukta och hoppas,
Osäker blicka mot dagar som knoppas,
Måste sin kraft med framtiden nära,
Om hon den tröttande stunden skall bära;
Seglarn på lifvets sjö försmäktar,
Krusas ej ytan af spelande fläktar.
EN AF CHOREN. (manfred.)
Skön är väl friden! På blommornas bädd
Stilla han hvilar vid bäckens brädd,
Leende gossen; de betande lammen
Ser han i solen hoppa kring dammen.
Nu af hans flöjt ur drömmarne väckt
Echo besvarar hans drill ifrån hällen;
Eller i skenet af rosiga qvällen
Sänks han i slummer af fftonens fläkt.
Men äfven kriget äger sin ära,
Sätter i hvälfning de menskliga öden;
Lifvet får pris af den stundliga döden.
Mig det förnöjer med blicken att följa
Lyckans nyckfullt vexlande bölja.
Ostörda friden krafterna slappar,
Hvila och lugn är modets graf.
Svaghet att värna skapade lagen;
Allt vill han hjelpa, lappa och jemna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
