Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nära hörer jag, likt vapnens brusning,
Det menskohvimlande Messinas dån,
Och vilda hafvets buller långt ifrån,
Och klippornas och bränningarnes susning.
Ack, alla fasor storma inpå mig,
Mig, svaga mask i det förskräckligt stora;
Som löfven, slitna bort i stormens krig,
I gränslöshetens rymder sig förlora.
Hvi tvangs jag att min stilla cell förlåta?
Der satt jag utan längtan, utan harm.
Lugnt var mitt hjerta, fast min känsla varm;
Nu står jag tvingad in i lifvets gåta,
Mig griper verlden med sin jettearm,
Att mig åt mörka makter öfverlåta.
Hvi sönderslet jag alla fordna band
Och byggde på ett löftes lösa sand?
Hvar dvaldes mitt sinne?
Hvad ursinnig yra
Från lugnet och friden
Mig kunnat förvilla?
Jag sönderslet slöjan
Af klostrets blygsel,
Jag genombröt porten af heliga cellen;
Omsnärjde mig bländande, helvetets trollkraft,
Att mannen jag följde,
Den djerfve förförarn, i ohelig flykt?
O älskade, skynda!
Hvi dröjer du så till den arma att ila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
