Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISABELLA.
Er faders egna ande spörjer jag
Hos min förstfödde. Alltid var hans sed
Att sluten inom sig sitt råd bevara
I otillgängligen förskansadt sinne.
Jag gerna ger dig detta korta uppskof,
Dock min son Cæsar, derom är jag säker,
Skall nu en konungsdotter nämna mig.
DON CÆSAR.
Det icke är min sed att förbehållsam
I mörkret dväljas, moder — fritt och öppet
Som denna panna bär jag ock mitt sinne;
Dock hvad du nu af mig begär att veta,
Det, moder — må jag redligt det bekänna —
Har jag ej sjelf mig frågat. Frågar man,
Hvar källan är till solens himlalåga?
Hon, som gör verlden klar, sig sjelf förklarar;
Dess ljus bevittnar hennes ljusa ursprung.
Jag såg min brud i hennes klara öga,
I hjertats hjerta har jag henne skådat;
På glansens renhet vill jag perlan känna,
Dock hennes namn jag dig ej nämna kan.
ISABELLA.
Hvad, Cæsar! Gif mig ljus i detta dunkel.
Du alltför hastigt åt den första känslan
Förtror dig, såsom åt en gudastämma.
En ungdomshastighet af dig jag fruktat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
