Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag gerna nu vill dig förtro, Diego,
Att med bekymmer jag till möte sett
Det ögonblick, då känslans blomma öppnas;
Ty lidelsen hos häftiga naturer
Blir raseri, om svartsjuk kärleks åskvigg
I hatets gömda tändningsämne nedslår.
Jag ryser att det tänka — om just här
De hjertan, hvilka aldrig ense voro,
För första gång osaligt sammanträffat.
Väl mig, ty äfven denna åskas moln,
Som öfver mig så svart och hotfullt sträcktes,
Har af en engel stilla förts förbi,
Och lätt nu andas det beklämda bröstet.
DIEGO.
Ja, gläd dig af ditt verk. Med varsam blick
Och lugnt förstånd du lyckligt har fulländat,
Hvad fadrens hela herrskar-kraft ej mäktat.
Din vishet prisas må, men ock din lycka.
ISABELLA.
Jag något gjort, men mycket lyckan gjorde.
Ej ringa var det att i långa år
En sådan hemlighet förborgad bära,
Förborgad för en man, bland alla männer
Skarpsyntast, — att i hjertat återtvinga
Naturens drift, som, starkare än eldens
Instängde gud, ur sina bojor sträfvat.
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. III.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
