Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturen fullbordar blott
Hvar dödligs lott,
Sina gamla lagar
Hon fyller doek;
Då ar ej rätt att menniskan klagar.
Men det rysligaste ock
Lär dig att spå i det jordiska lif!
Med våldsam hand
Löser mordet det helgaste band.
I sin Stygiska båt
Rycker dödens försåt
Äfven ungdomens blomstrande lif!
(CAJETAN.)
När tornade molnen himmelen svärta,
När åskan ryter bland ljungeldars brand,
Då — då känner sig hvarje hjerta
I det förskräckliga ödets hand;
Men äfven ur ethern, den blåa, den klara,
Ilar en blixt, utan moln, utan dunder;
Derför i lifvets leende stunder
Lären att frukta en slumrande fara,
Fästen vid stoftet ej edra hjertan,
Allt hvad som jordiskt är skall brista,
Hvar en, som eger, läre att mista,
Hvar en som njuter, läre sig smärtan!
ISABELLA.
Hvad skall jag se? Hvad gömmer detta täcke?
(Hon gör ett steg emot båren, men stannar villrådig och rysande.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
