Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östergaden «vrimlede» af en hufvudstadisk liflighet, hvarom
Stockholm endast stund- och fläcktals ger något begrepp. Det
är ej blott antalet af menniskor, men deras något fjäskiga
rörlighet, utropandet af landets kringburna produkter, den
myckna röda fårgen, ej blott i uniformerna, men i dessas till
qvinno-tröjor degraderade omformer, bland Amagerboernes svarta och
brandgula Friesiska folkdrägter, o. s. v., som förhöjer lifligheten
af intrycket. Allt syntes något mindre än förr; fantasien hade
utvidgat det; nu måste det återvända till laga mått.
Ett var dock, som från den storhet det fordom för mig
ägde, men hvaraf det väl sedan förlorat det mesta, måste
sammanfalla till intet. Det var aktningen för Oehlenschläger. Jag
hänvisar dig till A. Serskild anledning hade jag att till honom
skrifva om Oehlenschläger. Du vet bättre, än de fleste, huru
strängt jag tänker om Skaldernes kall.
Må du gerna kalla mig orimlig och obillig, men medgif
blott, att en hvar bör vara upprigtig. Ingen må prisas för sin
gåfva, utan blott för sina gerningar. Gåfvorna äro och må
beundras såsom alla Guds verk. Må den svagt utrustade vara
egoist. Han har ej fått något högt bud om sin Herres vilja.
Men Snillets gåfva är en Sinairöst, och ve den ohörsamme!
Säljer han nu förstfödslorätten, anförareskapet på Ljusets
Bid-darebana, för en så ringa giynvälling, som stundens lof af
de obehörigaste domare åt leksaker, då är han — en
Oehlenschläger. (Må våra snillen förlåta, att jag tillgriper en
ut-länding.)
Ännu en omtyckt poet, Paludan-Miiller, presenterades mig
af Molbech. Han behagade mig jemt så mycket, som sedan
hans verk den fatala ((Danserinden». Jag tycker ej om
Danskarne; jag bekänner det, om det ock skulle vara en
syndabekännelse *). En omanlighet i ordets hela bemärkelse talar ju så
ohjelpligt i sjelfva språket. Men är någonting mera en nations
verk och bär sin mästares stämpel tydligare än språket?
*) Man ih&gkomme, att detta bref skrefs for snart 30 år sedan,
kanske nnder en tillfälligt antidansk sinnesstämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
