Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fåfäng, halfgeriialisk, principlös pratinakare. Inom fötsta
minuten slog han sig ned på Atterbom, hvilken både såsom skald och
filosof, men isynnerhet som kritikus, blef illa medfaren. Är det
möjligt, tänkte jag, att den för sin egenkärlek och
lättsinnig-het lika ryktbare Oehlenschläger verkligen kan äga ett för äkta
poesi och forskning så varmt och strängt sinne, att det ej
besegras af den artighet, hvarmed jag är viss, att Atterbom både
rauntligen och skriftligen bemött honom? Men snart kom den
lieliga grunden till hans indignation i dagen: «Han har sendt
mig en tyk Bog, hvori han bland andet vil oppregne Tidens
mest udmærkede Digtere — og der han kalder Hjort
Danmarks förste Tænker — men nævner ikke med ett eneste Örd
mig«. Förbrytelsen var således dubbel och anathemet hade
visst utfallit ännu skarpare, om mannen ej vore for matt, till
och med till en grundlig vrede. Jag fann således, att jag
förut i fåvitsko tagit Atterboms parti, med en värma,
somkan-ské af Oehlenschlägers orimlighet fick mera näring, än af min
egen Öfvertygelse. Nu frågade han: «har de giort Bekiendtskab
med vore Theologer?» Nej, icke personligt, och ärnar det icke
heller. «Men hvorfor ikke?» För det jag af deras skrifter ooh
verksamhet känner dem nog, för att ej hysa serdeles aktning
för någon af dem! — «Men Clausen er dog en Mand af megen
Aandsdannelse, Lærdom og Ærlighed!» hvartill jag svarade: jaså!
Derpå flaxade han in på sina egna religiösa åsigter. «Jeg troer
paa Gud — Jeg tillbeder i Christus Idealet af menneskelig
Fuldkommenhed». Undertecknad fick anledning att predika litet
öfver Nya födelsen — ty Oehlenschlägers genfödelse tjente till
ingenting—samt om mirakierna, om deras religiösa
nödvändighet och vida högre betydelse, än den, i hvilken
Oehlenschläger uppfattat och ej blott anser sig kunna umbära, men äfven
nödgas misstro dem, — hvilka åsigter, ehuru jemmerliga de
voro, dock visst icke voro hans egna. Så hade han fått hum
om den moderna upersonlige Udödelighed, hvilken nu således
också blifvit hans tro och bekännelse. I sammanhang härmed
berättade han, att han för närvarande vore försänkt i en djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
