Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkningen, att åtminstone i detta hus borde man ej klaga
öfver bristande högtidlighet, hvarest hela familjen oupphörligen
vandrade i «Mess*-kläder. Min egen skrud, min frack oeh svarta
kraglösa halsbindel, föreföll mig doek nu, i jemförelse med de
sig samlande assistenternas långa, vida, veckiga chorroekar och
orimliga kragar, ganska opresterlig och nästan kongligt
sekterisk. I kyrkan, bakom det enkla bordet — ty de Reformerta
hafva intet altare — höll B. Ross ett tal, som hade för mycket
tycke af en familjfest-oration. Så ock sedan Ordinandens eljest
vackra predikan, men isynnerhet den lyckliga fadrens sluttal,
hvarmed han tackade de närvarande. «Und auch Sie aus sd
fernen Landen», hette det särskildt till mig. Hela ritualen med
psalmer och allt utdelades vid inträdet på särskildt tryckt blad.
En hjertlig middag med Sack på der schwartze Anker
och ett ännu hjertligare afsked, med löften om brefvexling och
täflande litterär flit (wir beide wollen etwas tiichtiges in der
Apologetik leisten), slutade den trefliga vistelsen i Neuwied.
På följa förd öfver Rhen, blef jag snart upptagen af den
framtågande postvagnen, som förde oss öfver höjderna till Coblentz,
under den beständigt grannaste utsigt till venster nedåt floden
öfver Wallersheim, Urmitz, Engers, Schönbornlust etc., och
äf-ven på dess andra sida Sain, Bendorf, Wallendar etc. Efter
ungeför tvenne timmars förd låg Mosels utlopp under våra
ögon, öfver hvilken vi på den äkta romerska Drususbron
tågade in i det nu solbeglänsta, prydliga mångtornspirade Coblentz
och aflemnades på die drei Schweitzer, nära den andra bron,
den långa på båtar hvilande, som förer öfver Rhen till
Ehren-breitstein, Tysklands starkaste och ståtligast belägna fästning.
Alla städer hafva det gemensamt, att på vackra
sommarsöndagseftermiddagar vara särdeles tomma och olustiga. Äfven jag
sökte nu landet, gick öfver den långa bron och promenerade
på högra Rhenstranden genom Ehrenbreitstein förbi die
Pfaffen-höhe till Horchheim o. s. v., mot den nära gränsen mellan
Preussen och Nassau. En vandrare, med hvilken jag slog mig
i samspråk och som ville veta mitt hem, fick till svar: i trakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
