Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
extra betalning medtagit sin sju-åriga Ludvig. För mig blef
alltså ringa öfrigt af den hälft, som lagligen skalle tillkomma
mig. Jag brummade oridderligt, ty frun var påtagligen simpel
En ordmassacre randades, men fridens man, Alessandro, tog
tills vidare min piazzetta. Dock, hämden grodde i den unga
Ludvigs hjerta. Liksom den lille orgelnisten Maria Wutz
släckte han obemärkt sina benungar, anande ömtåligheten af
den pedal han med en ansträngning sökte, hvilken så när flyttat
honom sjelf ned i benregionen. Här var nu bättre att fly än
träda i en omanlig strid, och till följd häraf måste mina fotter
taga en ädel reträtt, som på längden svårligen graverade dem.
Men nu hade S:t Louis somnat och allt gick bättre, så att
äfven för mig hvilans timma slog. Vid vaknandet i gryningen
tågade vi i Illerdalen, en större artad natur. I staden Kempten,
der vi frukosterade, drogs vår uppmärksamhet från staden till
en stormande och dock obunden vansinnig, som på gård och
gata predikade, eller profeterade, eller höll riddarhustal, ho vet,
ståtligt men dunkelt.
Den som nalkas Schweitz har stora anspråk på stor natur.
Ser han då måttlig skönhet, så tänker han: «Åh ja visserligen,»
och kikar efter ännu bättre. Så ungefär var under denna
dagens återstående färd min känsla. Det var mig nästan som
att resa första gången genom någon af våra Dal- eller
Bergalags-trakter. Natur, byggnader, kostymer, voro af den karakteren —
den första väl litet yppigare, de andra väl litet prydligare, men
icke så, som jag, sjelftaget, gjort upp saken. När ändtligen,
under sjunkande sol, Bodensjön rann fram och låg der, icke
djupt under oss och således ej heller med synbart stor yta, så
visst var den vacker med sina odlade granna stränder till höger,
med sina berg till venster — ehuru något aflägsna från
stranden — med sin Lindau-holme närmast; men en känsla,
jem-förlig med den, som t. ex. utsigten från Bergsäng vill ge, kunde
denna ej väcka. «Nog är det nu nätt» tyckte jag, men icke
stort mer. — Trenne kantoner, ett storhertigdöme, tvenne
konungariken och ett kejsare-dito dela mellan sig stranden af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
